Inget saknades på Umåkers travbana då SF Umeå arrangerade World Cup i snowcross. Fantastiskt mycket publik, kringarrangemang med utställningar, inomhusläktare, restaurang med utsikt över banan, mycket bra depålösning som gjorde det lätt för publiken att träffa förare och titta på maskinerna, fyrverkerier, Big Jump, spännande heat, ungdomsuppvisning, men framförallt präglades arrangemanget av mycket bra stämning hos både förare och publik.


Dagens segrare, Janne Tapio (Finland).

World Cup blev precis så internationellt man tänkt sig, på plats fanns förare från 6 nationer vilka var USA, Canada, Island, Finland, Norge och Sverige. Många var här intresserade vad amerikanarna och Canadensarna kunde göra åt bland annat superstjärnan Janne Tapio eftersom banan var mer av supercrosskaraktär än en vanlig traditionell skotercrossbana och kanske passade atlantförarna bättre. Det visade sig ganska snart att dessa förare visserligen hade bra koll på maskinerna i luften men skandinaverna var ändå de snabbaste runt banan. 


Så här ser en mästare ut.

Janne Tapio, dagens lågoddsare
Redan under träning syntes det vilka förare det framförallt skulle handla om, Finländska proffset Janne Tapio och Lynx Swedens ankare Tomas Åberg från Bollnäs. Tapio var en av de få som komprimerade skotern över hoppen vilket gör att det går att åka mycket fortare över dem. Vi frågade honom i pausen hur han gjorde, han bara ruskade på huvet och svarade
– I don`t know, I just do it. 
Man kan ju konstatera att vissa verkar ha känslan i kroppen helt enkelt utan att behöva fundera en massa runt om. ”Hä ba å åk” som Ingemar Stenmark sa en gång i tiden när reportern frågade hur han kunde åka så bra. I övrigt tycker jag Tapio och Stenmark har många likheter, de är båda supersympatiska och ödmjuka, ruggigt seriösa och ruggigt snabba utan att det ser ut att gå så snabbt med sina mjuka lätta åkstilar. Tapio var dock lite mer pratsam än den sällsynt tystlåtne Tärnabon I. Stenmark. 


Janne Tapio, ett renodlat proffs.

När vi sedan frågade Tapio vilka han tyckte var de svåraste konkurrenterna svarade han Tomas Åberg och Daniel Olofsson. Just Åberg visade sig åkte fort, mycket fort. Tapio tog starten i första semifinalen och blev sedan passerad av Åberg. Tapio kom sedan igen och tog över ledningen. En ledning han bara växte till den hårt jagande Åberg. Dessa två herrar var i en klass för sig med långt ner till Jonas Persson på tredje plats. 

Struligt för Granberg i semin
Fredrik Granberg hade ett bedrövligt kval då han åkte första semin. Direkt i starten åker skotern upp på en skida samtidigt som föraren bredvid trycker till Granberg så han välter, stopp efter knappt 10 meter. Granberg ligger kvar på startrakan fortfarande när de andra passerar första svängen. Han får igång sin rytande Yamaha och sedan märktes det att det fanns kraft både under huven och bakom styret. Granberg åkte upp sig ordentligt genom fältet bara för att efter målplatån ett par varv senare dra ur nödstoppen, innan han micklat in den igen har han tappat ett koppel förare. Granberg drar igång sitt monster igen och åker sedan med fullt påslag runt hela banan igen och jobbar sig upp till en 6:e plats i mål, och detta med trasig krängningshämmare. Mycket starkt kört!

I andra semifinalen startade dagens whoppisfantom 
Från en medioker start körde finländaren Janne Jurvelin upp sig genom fältet för att till slut åka ikapp en hårt åkande Johan Eriksson på sin Polaris. På whoppisrakan valde Eriksson högerspåret medan Jurvelin valde vänsterspåret, och man såg vem som valde bäst spår och hade flytet över whoppisarna då Jurvelin passerade Eriksson relativt enkelt och vann sitt kval. 


22-årige Jurvelin åkte imponerande, framförallt på whoppisrakorna.


Johan Eriksson fick till sist ge sig för den snabbe finländaren.

Rembyte på rekordtid
Daniel Olofssons år har inte varit det bästa. Det började bra då han vann Arctic Cat Cup i Östersund men sedan har det bara strulat. Motorn har verkligen krånglat till max då den gått sönder varje tävling, och denna var inget undantag. 
I andra semin startade Daniel mediokert men började sedan gasa ordentligt. Daniel var på väg upp genom fältet från en 3:e plats när remmen flög sönder mitt framför publikhavet. Jag kan meddela att kvällens heta samtalsämne från diverse fester var hur ända in i glödheta Olofsson kunde byta remmen så snabbt. Förmodligen är det den mycket duktige meken, tillika gamla skoteresset, tillika pappa, Torbjörn Olofsson som skolat sin son hårt i denna färdighet. Torbjörn berättade att staget som höll motorn på plats hade böjt sig och att detta kunde vara orsaken till rembrottet eftersom den kraftiga motorn vrider sig vid gaspåslag och så även variatorn med remslitage som följd.


En vanlig syn vid Olofsson buss detta år.

Trots allt elände såg Torbjörn lite ljus i tunneln. Daniel är i mycket bra form nu, det visade han inte minst på Nordiska mästerskapet där han gav Tapio en match innan skotern krånglade. Men det är motorn som krånglar nu och den kan man lätt och snabbt laga, det är värre med chauffören. - Så det kunde varit värre, säger Torbjörn. 

Yngstingen åkte brutalt
Dagens mest imponerande yngling i tävlingsklassen var 16-årige Emil Öhman från Älvsbyn. I andra semin åkte han enkelt till sig en finalplats och hoppade de största hoppen lika enkelt som de ärrade veteranerna. 
När jag först såg den skamfilade Lynxens vilda framfart undrade jag verkligen vem det var som åkte så brutalt. Sedan insåg jag att det naturligtvis var en Öhman, samma åkstil och samma tveksamma noggrannhet om maskinens outfit som sin farbror, den mytomspunne Mats Öhman. Emil placerade sig på en 4:e plats i andra semifinalen.


Emil Öhman ha koll i luften.

Där kulturerna skiljer sig
Beroende på vem man frågade hade de helt olika syn på banan. Amerikanska Polarisproffset Jesse Stregge tyckte banan var snabb och skilde sig mycket från de amerikanska banorna som är långsammare med mera hopp likt supercrossbanor. Tvärtemot tyckte Torbjörn (Daniels pappa) att banan var relativt långsam. Det är här man verkligen märker skillnaden mellan skandinavier och grabbarna ”over there”. Banan i Umeå var förmodligen ett mellanting mellan en amerikansk och en svensk skotercrossbana så det var nog lika för alla. 


Canadensaren Iain Hayden åkte med crosstil ståendes mest hela banan runt.

Det visade sig passa finnarna bäst med Tapio och Jurvelin som stortrivdes med banan. Atlantfararna imponerade inte. Bästa amerikan blev Iain Hayden på en 19:e plats. Man ska dock inte vara alltför snabba att döma eftersom de åkte på lånade maskiner och förmodligen inte kunde göra sig själva rättvisa, dessutom saknades den obestridlige snowcrosskungen Blair Morgan.

Main event
Finalen kördes i 20 varv till skillnad mot 10 i kvalen. Precis som i den amerikanska supercross serien AMA för mc.


Norske Vegard Blien uppställd i waitingzone.

Starten togs åter av Johan Eriksson som följd av Peter Ericsson och Tomas Åberg. Strax efter dessa herrar jobbar sig Janne Tapio upp genom fältet. Johan Eriksson håller lednigen ett par varv innan Tapio jobbat sig ifatt och om honom. Åberg passerar också Johan som hamnar i en duell om tredje platsen. Daniel Olofsson var med i den fighten men kraschar in i en varvad förare och Peter Ericsson har maskinproblem. Detta öppnar upp för whoppisfantomen Jurvelin som nu tagit sig upp till fjärde plats för att sedan gå om Johan Eriksson. Johan har dock lärt sig av sitt misstag att ta högerspåret över whoopisarna och lyckas snudd på åka förbi Jurvelin som dock håller tredje platsen i mål. Tapio vinner Umeå World Cup 2003 ohotad trots Åberg börjar få upp ångan ordentligt i slutet av racet.


Johan Eriksson tog alla starter han var med i denna dag.


Pallgossarna.

Vilket arrangemang SF Umeå lyckats få till. Än hur mycket vi försöker komma på brister med tävlingen och kringarrangemangen kan vi inte hitta några nämnvärda förutom några åskådare klagade på att de såg lite för dåligt eftersom snövallar ibland skymde förarna. Bara att lyfta på hatten för arrangörerna och hoppas att detta upprepas nästa år igen.