GGN hade vid anmälningstidens utgång slagit i taket med 2200 anmälda förare och hade efter det många som stod på kö för att få köra. Snart lär det väl bli som med Vasaloppet, man måste anmäla sig åtskilliga månader i förväg för att komma med.
Jag själv åkte ner till Gotland med min pappa 4 dagar innan GGN för att hälsa på min bror och andra släktingar på ön. Vädret var under dagarna fram till starten på lördagen mycket fint förutom torsdagens blåst och regn. Banan blev alltså relativt torr och snabb, vilket skulle visa sig genom att 7 varv åktes av total 1:an Mats Nilsson och total 2:an Jonas Edberg. Under GGN:s 19-åriga historia har detta bara hänt en gång tidigare då Mats Nilsson åkt 7 varv. Det är alltså bara 2 personer genom tiderna som åkt 7 varv på GGN. Relativt mycket skador är också ett kännetecken på snabb bana.
Det är inte meningen att jag ska åka GGN som jag ser som en hemmabana eftersom jag ofta är där och har rötter på Gotland. År 2000 skulle jag åka, då kraschade jag knät. År 2001 bröt jag nyckelbenet och kunde inte heller starta. I år kom jag i alla fall ner till ön men den här gången rasade växellådan när jag testkörde maskinen en sista gång. Jag fick istället följa tävlingen från åskådarplats tillsammans med flickvännen (Victoria) som kommit ner på fredagen till Gotland, pappa (Paul) och min bror (Benny) som är gammal GGN-veteran med 10 starter.
Så ledsna för min skull var de minsann inte som synes på bilden. Kanske det hade att göra med skaderisken eller sånt där annat trams. Från vänster: Paul, Benny och Victoria.
Jens Sandström FMCK Umeå var inför GGN bra laddad trots en krånglande mage veckan innan. Vid startfållan var han långt bak och hade 200 före sig, men när de släppte för att förarna ska styra maskinerna de 60-70m till startlinjen tog den storvuxne Sandström i för kung och fosterland. Väl framme var han i första startled. Han var sedan med bra i starten och stod på riktigt frisk de första varven. Den hydrauliska kopplingen slutade dock fungera efter ett halvt varv. När Jens efter två timmar senare öppnade kylarlocket då han misstänkte att maskinen gick varm eftersom den var svårstartad. Inte ens en liten pys blev det då han öppnade locket till kylaren på den skållheta motorn. Totalt snustorrt. Nu förstod han varför den hydraliska kopplingen slutat fungera, oljan hade gått för varm helt enkelt. Jo, jo, vissa kan åka flera timmar utan kylarvatten medan andra inte ens tar sig till startlinjen på grund av motorhaveri (vilket hände undertecknad på årets GGN). Endurolivet ÄR inte, och ska tydligen inte vara rättvist.
Å andra sidan fick Jens nu lägga ner åkningen efter 4 varv efter att ha kört mycket bra.
Jens visar hur stark han är dagen före start på GGN-centret vid Kneippbyn. Victoria till vänster.
Jens inne och tankar och byter handskar. Han har här problem med kopplingen och är ovetandes om att han är utan kylarvatten. Jag själv hjälper till med tankningen till vänster.
Fjolårsvinnaren i militärklassen Tomas Björk FMCK Umeå fick direkt problem med att bakbromsen som försvann. Björk fick snigla sig fram första varvet på den hala kalkstenen innan han kunde gå i depå för att laga den. Han åkte sedan upp sig i fältet och kunde precis innan mål passera 2:an och själv gå i mål på silver plats. Som han själv sa på prisutdelningen:
- Jag tycker inte jag förlorade guldet utan vann silver efter allt strul. Och jag håller med honom.
Banan har en publikfriande utförsbacke där de mer fartglada hoppar utför. När jag stod där och tittade just innan målgång för motionärerna såg jag en kille med öppen hjälm (vilket är ovanligt) komma körande. Den är killen rullade bara fram och hade halvslutna ögon med helt tom blick. Har nog aldrig sett så trött kille förut. När jag tittade närmare visade det sig vara Peter Grönlund Flurkmark som var totalt utpumpad som försökte kämpa sig i mål. Om jag hade ställt mig mitt framför honom tror jag inte han hade sett mig utan bara kört över mig utan att märka det.
Peter Grönlund skiner upp efter min uppmaning att se lite glad och pigg ut. Sekunden senare ser han lika trött ut igen.
Crossåkaren Elisabeth Johansson Vännäs MK åkte mycket bra i årets upplaga av GGN. Det var 10 år sedan hon körde loppet senast och var då bästa tjej. Hon lade efter det av med tävlandet men är nu tillbaka på endurobanan, och det med besked. Elisabeth slutade 4:a i damklassen som vanns av den nykorade EM-mästaren Erika Roth. Det hade nog blivit bättre placering om hon inte kraschat med 2 andra förare och kilat fast maskinerna så det tog en bra stund innan de lyckats bryta isär alla maskiner så hon kunde fortsätta.
Per-Anders ”Perra” Eriksson Umeå AK åkte spektakulärt på många sätt. Han var bra med i starten, bland 20 första ut på Allhagemyr första varvet just före Lidgren. Sedan kraschade han våldsamt och lyckades med konststycket att flyga rakt in i en stor sten. Efter detta var Perra rejält spak och hade mycket ont när han kom in i depån. Innan dess hade han showat utför hoppbacken genom att vara den enda före som släppte fötterna där utför. Kul att någon gör något för publiken som också uppskattade detta roliga påfund.
”Perra” ser laddad ut före starten.
En sliten ”Perra” kommer in i depå. Lägg märke till att skärmen på hjälmen är av. Bakskärmen saknades också.
Öredalens Jörgen Eriksson åkte bra och hann med 6 varv och slutade på en 17:e plats i klassen 125 tävling. Jörgen var bra med i starten och sedan var det bara att ösa på. En skadad axel hämmade dock åkningen lite grann men som han sa efteråt så kändes den ovanligt bra under racet, vilket också resultatet visar.
Jörgen på väg mot mål.
Fjolårs segraren Inge Edberg var först ut på Allhagemyr följd av VM-föraren Kenneth Gundersen ca 10 min efter start.
Inför andra varvningen hade dock något hänt för 125 åkande Gunderssen som då var 2,10 min efter Edberg som var uppe i ledning tätt följd av Mats ”Lappen” Nilsson. Håkan Lidgren ligger nu på en 8:e plats 4,35 efter Edberg.
På det tredje varvet går Lidgren in och tankar precis som många andra förare. Bland annat Gundersen.
Håkan Lidgren inför tankning på tredje varvet.
På fjärde varvet har ”Lappen” gått upp i ledningen tätt följd av Edberg med Gundersen 45 sek efter. Lidgren ligger 9:a och är 9,52 min efter täten.
På femte varvet är Gundersen uppe i ledning före ”Lappen”. Lidgren ligger nu 11 min efter täten. Gundersen går sedan in för tankning och ”Lappen” går upp i ledningen. Han gör dock tvärtom mot det förväntade och istället för att rycka och försöka skapa en lucka slår han av på takten för att spara krafter för att orka slutstriden. Gundersen kraschar dock senare och bryter. Edberg som haft problem med kedjan som hoppat åker nu brutalt hårt och jagar ”Lappen”. De går till slut ut på ett sjunde varv där ”Lappen” som sparat krafter drar ifrån och vinner.
Mats ”Lappen” Nilsson lyfter händerna i segertecken efter målgång.
Dagens mest imponerande kille var den regerande svenske mästaren i enduro och fjolårets total 2:a på GGN Tomas Bengtsson. Han går in i depå och byter där själv ut sitt tillplattade avgasrör, och detta på drygt 2 min. Bengtsson går sedan ut och sätter i gång ett ruggigt tempo jobbar sig upp och vinner tävlingsklassen 250. Han åkte om Lidgren 2ggr under tävlingen, det säger väl en hel del om hans imponerande fart i skogen.
Här syns hur tillplattat röret var.
Tomas Bengtsson sätter dit det nya avgasröret.
3 killar åker ihop och kraschar och mot alla odds är alla 3 just gotlänningar som hittat varandra på ett mindre trivsamt sätt.
Just innan Hästskon ramlar en av killarna alltså åt sidan in i framförvarandes bakhjul och blir på körd av bakomvarande förare. Killen som ramlar in i bakhjulet får in styret och handen mellan ekrarna, svingen och bakbromsen. Det tar sedan 20 min innan räddningspersonalen lyckats skruva loss styre och bakhjul får att få fram de mycket svårt sargade handen med krossade fingrar.
Det är sådant här som får en att fundera på vad man håller på med egentligen och om det är värt det. Men mc åkning är som alla vanebildande sjukdomar med lätt att få återfall. Jag har själv försökt sluta tävla flera gånger men misslyckats varje gång.
Många norrländska förare gjorde bra ifrån sig nere på ön. Det visar att det finns duktiga chaufförer även i den norra delen av vårt avlånga land.
Militärklass 2:a Tomas Björk Umeå
Motion 16-30 3:a Krister Eriksson Lycksele
Dam 4:a Elisabeth Johansson Vännäs
Tävling 125 17:e Jörgen Eriksson Lycksele
Tävling 250 12:a Andreas Boman Luleå
Totalt 11:a Håkan Lidgren
2035 förare kom i mål och partade rejält efteråt vid den klassiska festen på Visby ishall. Det är just detta som gör denna tävling så unik. Elit och motionärer tillsammans på banan och på bankett och prisutdelning senare på kvällen. Det är annars sällsynt med sådana här tillställningar där ALLA off-road fantaster allt från elit, chefer för mc och produktföretag till glada motionärer samlas och umgås på mer avslappnade former.
Jag såg många långbord på banketten med klubbar och team ha mycket trevligt i stark gemenskap och god stämning när de bar fram sina pristagare.
Mitt förslag till nästa år, då för övrigt GGN firar 20 års jubileum, är att det bokas ett Norrlandsbord. Då kan vi verkligen visa övriga motorsverige att sporten i högsta grad lever i här uppe i Norrland och inte är anonym samtidigt som vi får en trevlig avslutning på säsongen.
För nästa år ska jag dit, och då blir det start, 4:e gången gillt……
Peter Grönlund, Johan Nordenstam och Johnny Eriksson står och väntar i startfållan. De har stått där över en timme i snålblåsten och fryser rejält vilket syns på att de dragit in armarna under sina kläder.
Tummen upp för Robert Lundqvist som verkar rejält laddad. Detta är nog enda gången jag sett den här mannen utan att suga på en cigg.
Gänget efter målgång: Från vänster Peter Grönlund, Johnny Eriksson, Johan Nordenstam, Martin Granberg och Robert Lundqvist ständigt med en cigg i mungipan.
Långväga gäster. Jag tyckte det var långt att åka från Umeå till Gotland. Men när jag var hemma igen hade dessa grabbar ytterliggare drygt 30 mil kvar till Boden. Båda åkte tävlingsklass.
FMCK Umeå tjejerna väntar i kylan och leran på sina förare.
Starten motion
Martin Granberg, FMCK Umeå före start.